Utanför mitt fönster ligger snön djup, det viner runt husknutarna av en isande vind och mörkret har lagt sig som ett tungt sammetstäcke över himlen. Det är bara några få dagar kvar till jul och adventsljusstaken har tre brända vekar.
under förmiddagen chattade jag på KIK med sonen. Det har gått lite mer än fyra månder nu sedan han åkte iväg till Hawaii (av alla jordens platser...) för att plugga ett år (10 månader) på universitetet i Honolulu. Där solas det, badas, hoppas fallskärm, festas, pluggas och busas en hel del. Han träffar folk från väldens alla hörn och lider inte ett dugg av hemlängtan. Det kan jag verkligen förstå.
I morse när jag skjutsade min dotter till skolan frågade hon hur länge det är kvar innan han kommer hem igen.
Jag svarade att det inte ens är halvtid, han kommer inte förrän till sommaren.
SKITMAX, sa hon då och såg trumpen ut.
"Varför är han en skit menar du?" frågade jag.
"Jag längtar ju efter honom..." så såg hon sorgsen ut.
Det gör jag med, jag längtar också efter honom, väldigt mycket. Ibland så mycket att det drar ihop sig runt hjärtat.
Men han gör sin grej, han lever sitt liv och det är det enda jag vill att mina barn ska göra.
Och att dom ska veta att oavsett var de befinner sig på klotet så är de ändå helt och hållet i mitt hjärta.
Mina fina!
Mina fantastiska barn!
Vilken ynnest att få vara mamma!!
Jag fick den i min hand för precis en vecka sedan. sedan dess har jag packat ner böcker och skickat, tackat för alla lovord, försökt smälta att den finns och försökt marknadsföra den lite här och där.
Men det tycker jag är det svåraste av allt.
Att marknadsföra mig själv. det ligger inte riktigt för mig naturligt. Jag är väl rätt invaggad i det svenska synsättet... Du ska inte tro att du är något!
Men hallå, jag är ju så stolt över den, tycker ju att den är så bra.
Jag vågar verkligen säga det för en gångs skull. Jag är stolt över något jag gjort. Ska man skämmas för att man säger så?
Det tänker jag inte göra!
Jag vill tacka Madeleine Johansson för de underbara bilderna hon gjort till mig.
Tacka min bästa vän Matina Tsogas som gjort omslaget
Och min förläggare Ulrika Slottner på Idus förlag, för att hon och hennes man vågade satsa på mig.
Så alla ni som blir eller redan är nyfikna...
Gå in och smygläs den på http:/idusforlag.se/itchiban
Där kan ni så klart också shoppa loss på den för 139 kronor.
Jag hoppas att ni tycker lika mycket om den som jag själv gör.
Julkram på er alla Isse
http://www.idusforlag.se/itchiban
Nu har den äntligen kommit in till förlaget! Det känns helt fantastiskt och alldeles alldeles underbart!
Utanför fönstret fullständigt vräker snön ner och lägger sig decimeter tjock som ett vitt mjukt täcke. Normalt skulle jag vara ute och skotta rent gården, men med benet i paket och kryckorna som vapen är det stört omöjligt. Det får min stackars man baxa med när han kommer hem igen! Själv är jag glad att inte vara utan ström och att det finns en gnutta ved kvar här inne i huset.
Men vad gör väl all snö, vad spelar det för roll när jag bara är så himla glad, lycklig rent ut sagt! Min första och väldigt fina bok är tryckt och klar, den finns på riktigt!
Det är en rätt häftig känsla, nästan som att få en liten parvel till att ta hand om.
Vilken tur att jag älskar ungar, för ska den räknas till skaran jag redan har så börjar det bli ett ganska stort gäng!
Man kan ju alltid hoppas att den skänker mej lika stor glädje som alla mina fina barn gör!
Ha en toppendag alla ni där ute i snöiga Sverige
