skrivklådan

Jag har tre bröder, alla så olika varandra. Min relation till var och en av dem är på sitt alldeles egna sätt.
Så har det alltid varit och så får det allt förbli.
I går kväll träffade jag min storebror Ronnie. Det var väldigt länge sedan sist som vi satt på tu man hand och bara pratade.
Alltid när vi ses är det tillsammans med familjen. Hans fru eller min man. Aldrig själva. Visst det är väl också bra. Men det var ändå med ett leende på mina läppar som jag åkte tillbaka hem i går kväll.
Jag älskar honom när han är själv. När det inte finns något annat som stör. Det är den Ronnie som jag verkligen saknar. Visserligen är han en vuxen man, har ett vuxet jobb och vuxna åsikter och bekymmer. Men när vi är själva är han bara min bror. Då syns han, då hörs han och då kommer han till sin rätt.

Under vår gymnasietid var vi tightare än de flesta syskon. Vi verkligen delade allt med varandra. Visste allt om vad den andre tyckte och tänkte, kände eller ansåg. Vi var de absolut bästa vänner. Vi delade lägenhet och vänner, vi delade skratt och hyra. Vi delade allt. Så fortsatte det även efter att vi bodde på varsitt håll.
Han var min vän och bundsförvant.
Så kom livet in, ungar och äktenskap. Så kom något emellan... Gud vet vad eller varför, men något kom emellan oss och detta något har stått kvar. Något har haft olika gestalter, skepnader och platser.
Eller var det bara så att vi blev vuxna? Vad vet jag.
Tomt blev det i alla fall. Väldigt tomt.
Han är inte typen som ringer stup i kvarten och babblar, det har han aldrig gjort. Han är inte typen som bjuder in eller delar med sig av sitt inre. Han kanske är lite hemlig... men inte när vi är själva.

Då slungas jag tillbaka till våra tonår, då vet jag att han finns kvar. Att han fortfarande är där inuti. Den där brodern som jag älskat så mycket genom alla år. Den där brorsan som jag hittat på så mycket kul med. Han är där. Han är där och allt det varma i honom finns kvar. Det har mognat lite. Men det har förhoppningsvis mitt inre med.

Så trots att regnet just nu öser ner utanför mitt fönster skiner solen ändå.
Så älskade bror, en stor kram på dej och tack för en trevlig kväll. Det gör vi om.