Precis en månad kvar
Snart är det dags igen, tid att fira jul...
Jag sitter och tittar ut på en trädgård i brunt, inte en snöflinga så långt ögat kan nå.
Ute är det 9 grader varmt och för mindre än en timma sedan öste regnet ner.
Vår grusväg är lerig och det spelar ingen roll hur ofta jag tvättar bilen, så är den alltid lika smutsig ändå.
Så värst vintrigt känns det ju inte direkt.
Jag minns min barndoms jular, där hemma i Kangosfors i Tornedalen. Lainioälvens is låg tjock och vi byggde grottor i de stora snövallarna ute på gården. Bakom huset var trollskogens granar tyngda av snön och månen lyste klar i den kalla natten.
Vi paltades på med lager efter lager av varma kläder och Lovikkavantarna var snabbt hoptovade av allt snöbollsknådande.
I köket stod mormor och alla mostrar och ordnade med julmaten, klappar låg under granen och hela släkten var på plats. Huset var mer än fullt eftersom vi är en stor släkt med många glada människor.
De jularna var något alldeles speciellt, jag saknar dem.
Klapparna var ofta hemmagjorda. mormors hemsydda klänningar eller stickade strumpor, ritblock och nya kritor. kanske en låda fylld av filmisar eller en ask med förtryckt broderi.
Maten och det exklusiva i att få dricka julmust eller hemgjord svagdricka. Alla lekar i källaren, alla hemlisar och våra föreställningar som underhöll de vuxna timme efter timme.
Alla skratt, dessa hjärtliga skratt...
Men det var då det...
Hur blir julen i år? Kommer snön att ligga tjock på taken som förra julen?
Kommer det att vara kallt och krispigt?
Med åren har jag tröttnat på att fira jul, tröttnat på klappar som ska vara så många, så dyra och ofta helt onödiga. Jag gillar inte det traditionella julbordet med skinka och köttbullar.
Jag avskyr stress och hets.
Att det bara ska vara på ett speciellt sätt. Vem har bestämt det...
Jag har blivit en bakåtsträvare.
I min värld firar jag gärna jul, visst. Men på mitt sätt.
Jag vill ha min familj omkring mig, gärna mina vänner också.
Det viktiga är att ingen är ensam, övergiven och utanför. Jag avstår gärna från klappar helt och ger mina barn en upplevelse istället, inget fassionabelt, bara något vi kan göra tillsammans.
Jag vill ha lugn och ro. Glada skratt och många kramar.
Jag önskar mig en lycklig familj och mera omtanke om varandra oavsett vem du är och var du bor.
Jag önskar mig en riktigt GOD JUL, på riktigt, inte bara snack!
